Yey, glad.

Idag har jag varit... glad.
Ih! :D
Allt känns liskom bra, just nu, iallafall...

På måndagar går jag ju hem själv eftersom både Lollo och Molle måste hem fort.
Så jag var på väg hem. Tokio Hotel sjöng så fint i mina öron. På tyska till och med! Och om det är på tyska, då är jag glad!
Iaf... Först missar jag typ precis bussen, jag bara skrattade åt det och liksom "jag ville ändå gå hem".
Sen typ fryser jag händerna av mig. Jag bara skrattar åt det och drar in händerna i jackan.
Eftersom det inte var några människor i närheten av mig, så gick jag och typ mimade lite till musiken. :P Helt plöttsligt, från ingen stans, så dyker det upp en människa, när jag ser som mest fånig ut.
Haha, jag skäms typ lite, men skrattar bara bort det. Vad ska jag göra liksom, gå och tjura över att jag såg lite rolig ut? Jag är en sån som kan bjuda på mig själv. Människan behövde nog ett gott skratt. :)
När jag börjar närma mig hemmet, och lyssnar fortfarande på musik. Eftersom jag är så inne i musiken så slappnar jag av och tänker inte så mycket på omvärlden. Helt plöttsligt hör jag hur en hund skäller till, och rätt högt också. Jag hoppar så klart till, eftersom det (skällandet) kom så plöttsligt, plus att jag är typ livrädd för hundar (ni som känner mig vet hur rädd jag är för hundar...) och det lät som om det var en stor hund som sprang mot mig bakifrån.
Det går några sekunder och det är tyst. Hunden skäller igen, och jag hoppar till igen, inte lika mycket som första gången, för då flög jag verkligen :P, men jag hoppar iaf till och vänder mig till höger. Och då står det en liten liten liten vit hund, innanför ett stängsel och skäller. Jag skrattar till och typ vinkar lite glatt åt hunden. Den typ "Va? Vad gör människan? Jag som är så stor och läskig!" xP
Jag lyckades också nästan halka på en isfläck mitt framför några människor, men det gjorde jag inte. Jag bara skrattade och gick vidare.

Hade det här varit en dålig dag, hade jag typ skämts ihjäl av allt det här och varit typ helt olyckig.... >.<
Men... jag skrattade typ hela vägen hem. Allvarligt, jag var skitglad! Och det lär hålla i sig ett bra tag. :D

Nu orkar jag inte läsa igenom hela texten (vilket jag alltid gör!), så ursäkta för eventuella stavfel och sånt. :)



Ha det bäst!

Kram.



/Linen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...