Hej 1920-tal?

Jag börjar bli lite mörkrädd för var Sverige/världen är på väg. Senaste veckan har det dykt upp så mycket saker i media och i mer 'personliga sammanhang' som verkligen skrämmer mig. Och jag känner att jag kan inte gå omkring och bara låtsas om att jag inte märker det, för det är klart att jag märker det. Jag inte bara märker, jag tänker på det, konstant, det påverkar min koncentration då den verkligen inte får bli störd; jag har under de senaste dagarna kommit på mig själv, under föreläsningar bl.a, med att sitta och tänka på det (ska snart skriva vad jag menar) och märka att jag inte har koncentrerat mig på det jag ska, i flera minuter för att sen vara helt förvirrad över vad t.ex. föreläsaren står och pratar om.
 
Det hela började med presidentvalet i USA (eller nej, det hela började för mycket längre sen (t.ex. när SD kom in i riksdagen!) men jag menar hela det här med den senaste veckan). Jag satt kvällen innan valet och verkligen hoppades att Obama skulle vinna.
 
För mig är Obama den självklara presidenten. Nu tänker folk "ja men du stöttar ju honom bara för att han stöttar HBT-frågor och jobbar för lika rättigheter att gifta sig för alla". Nej, det är inte bara därför. Det är en stor del till varför jag gillar honom och detta är inte endast för att jag själv är HBT-person, utan jag ser det som att en person som stöttar HBTrättigheter, den personen söttar allas lika värde. Ett bra exempel på det är ett stycke ur hans segertal:
 
"America, I believe we can build on the progress we've made and continue to fight for new jobs and new opportunities and new security for the middle class. I believe we can keep the promise of our founding, the idea that if you're willing to work hard, it doesn't matter who you are or where you come from or what you look like or where you love. It doesn't matter whether you're black or white or Hispanic or Asian or Native American or young or old or rich or poor, abled, disabled, gay or straight. You can make it here in America if you're willing to try." (den delen jag markerat med fetstil är den delen som är viktigast).
 
Och grejen är att det som sker i USA, påverkar det som sker här i Sverige - därför var det här valet så viktigt för mig. För att en av mina största övertygelser är att alla är lika värda, oavsett vad.
 
Nu handlar det här inte bara om Obama men det jag försöker få fram här är att han är en president för folket, inte bara för utvalda individer. Till sillnad från Mitt Romney!
 
Mitt Romney är emot att alla ska få gifta sig oavsett kön (vilket betyder att för honom är det skillnad på mäniska och människa, vilket för mig är helt absurt. [Jag är PRECIS lika mycket människa som vem som helst annars, jag är har PRECIS lika stort värde som vem som helst annars!]), han är emot abort; min kompis skrev till mig på facebook (och det här är värre än jag visste!):
 
"Hans önskan att skapa ett "amendment" mot homoäktenskap (med andra ord: äktenskap) åsido, under 80-talet tyckte han att en kvinna hellre skulle dö än att göra en abort, och försökte övertala en kvinna att ge upp sitt barn till adoption för att hon var ensamstående"
 
1) Som jag nyss skrev; han ser skillnad på människa och människa och kärlek och kärlek. - Vilket jag aldrig kommer att förstå!
2) Han önskar livet ur någon som vill göra abort (som han då ser som att ta livet av fostret - och den diskussionen tänker jag inte dra upp nu-), vilket för mig blir dubbelmoral. För han vill inte att fostret ska dö, men om mamman dör pga att hon inte får göra abort, då dör ju två människor. Logik?
3) Vem är han att säga att en ensamstående mamma inte skulle kunna ta han om ett barn? Jag känner många som har gjort det och deras barn är superfina!
 
Som sagt, det här inlägget var inte för att diskutera USA:s politik men jag behövde köra igenom allt det här för att (snart) komma till min poäng.
 
Dagen efter valnatten, visade det sig, till min stora glädje, att Obama hade vunnit. De visade sig också, till min stora förvåning och ledsamhet/besvikelse att detta hade upprört flera av mina amerikanska vänner. Ärligt talat, i mina ögon är Mitt Romney ett monster. Ett monster som vill frånta folk deras rättigheter, ett monster som vill att bara "de värdiga" ska få ett bra och rättvist liv. Så att så många av mina vänner stöttar honom... jag vet helt ärligt inte riktigt hur jag ska reagera på det för det känns (och kalla mig självisk om du vill) som att de går emot mig. Och jag vet att det inte är så, för jag har pratat med några av dem om saker som för mig är viktiga och de har förklarat hur de känner om det osv och det har varit positivt. Men när de då röstar mot det som jag tordde var det de står för, och vissa av dem även väldigt väldigt tydligt visar sitt ogillande av valresultatet, då känns det som ett direkt slag mot mig.
 
En annan sak som har hänt nu senaste dagarna, som jag inte tror att någon har lyckats missa, är SD:s fiasko. De har gjort bort sig så grymt mycket och jag är så fantastiskt skadeglad. Äntligen får folk se vad SD egentligen är, och vad det egentligen är de står för. Ett racistiskt och fascistiskt parti vars politik är skrämmande lik den Hitler hade innan han kom till makten. Läs gärna den här artikeln för en bättre förklaring: http://www.dn.se/debatt/sverigedemokraterna-ar-ett-fascistiskt-parti
 
Deras fiasko är inte det som upprör mig, jag är väldigt glad att de har gjort bort sig så deras riktiga åsikter kommer fram så att folk får se dem. Det som upprör och chockerar mig mest det är att de tydligen är det tredje största partiet just nu!
 
Och med hela Mitt Romeny-grejen i USA och med att SD kommit in i riksdagen och att de har vuxit så mycket, det skämmer mig. Var är vi på väg? Är vi på riktigt tillbaka i tiden? Jag läste senast idag att Uganda kommer i december att införa en lag om dödsstraff för homosexuella. Var är vi på väg? Flera länder går tillbaka i tiden. Efter att vi ett bra tag gått framåt börjar vi långsamt långsamt gå tillbaka i tiden. Jag är på riktigt rädd.
 
Det har hänt en tredje sak, bara för någon dag sen, och jag ska göra det här kort nu för det blev ett mycket längre inlägg än jag trott, men det behövdes säga.
 
På facebook finns det en HBT-grupp (HBT = homo, bi, trans(personer)) och i den gruppen var den en person som ställde en fråga angående ordet Hen (för er som inte vet är Hen ett könsneutralt prononomen som används då man inte vet könet på en person eller om det inte är relevant t.ex. i en tidningsartikel där personens kön inte är relevant för det den handlar om eller i en universitetsuppsats då det inte heller är relevant osv. Det är också ett pronomen för de personer som inte identifierar sig som varken man eller kvinna, som både och eller någonstans mittemellan. Användingen av det här ordet har blivit, i många fall, väldigt missuppfattat och folk tror att det är skapat för att ta bort hon/han och för att det ska vara någon slags snabb lösning på att vi ska få ett mer jämställt samhälle - men det är inte alls så det är. Det inte är ett uttryck för att ta bort/ersätta något eller så. Det är helt enkelt ett ord, med samma ord som t.ex. "vederbördig") och den här diskussionen spårade snabbt ur och blev till en diskussion om transpersoner (mest om transexuella) och det skrevs så otroligt kränkande saker och jag blev så otroligt upprörd.
 
Jag har transvänner och jag vet hur de kämpar varje dag. De kämpar för att bli accepterade, bli förstådda och inte bara kollade snett på av resten av samhället.
 
Så när jag såg de här otroligt kränkande kommentarerna i en grupp för HBTpersoner, så blev jag chockad. Jag förstår inte hur en gruppp människor som själva vet hur det är att kämpa för att bli sedd som likvärdiga som resten av befolkningen och hur svårt det kan vara att visa att man är lika mycket människa, oavsett vem man blir kär i osv, hur de kan visa sig vara så galet ignoranta och bara slänga ur sig sånt skräp som de skrev! Jag tänker inte skriva några citat för jag vill inte vara med och sprida hat.
 
Och en sak med det här som var så otroligt fjantigt var det svar jag fick på en kommentar jag skrev i den diskussionen (för jag kunde inte låta bli - att slåss för allas lika värde är något jag brinner för, vilket visar sig i det mesta jag gör/valt att göra med mitt liv!-) Jag skrev en relativt lång kommentar om att jag är förvånad över hur de kunde sitta och säga så känkande saker, när de själva vet hur det känns att kämpa för sin rättvisa osv osv och jag avslutade med att skriva "make love not war" men grejen var att jag råkade skriva fel och råkade skriva "note" - istället for "not". Med andra ord: jag gjorde ett litet slarvfel, som lätt händer när man är upprörd och skriver fort. Och en av personerna i diskussionen (en av de mest ignoranta av dem alla!), det hon valde att inrikta sig på av allt det jag skrev var just det lilla slarvfelet jag gjorde, så hon skrev "Ja, make love notE war folks!". Och jag kände bara "var det det enda du fick ut av det jag skrev? Hur dum får man vara?", vilket jag inte skrev men jag hade god lust! Däremot påpekade jag, i ett sarkastiskt svar, det fjantiga i hennes kommentar.
 
Såå...
 
Kontentan av det här, som jag redan varit och snuddat vid är; vart är vi på väg? Varför beter sig så många människor på samma sätt som vi gjorde för nästan hundra år sen? Ska vi gå tillbaka i tiden och dela upp människor igen, är det verkligen det vi vill? Jag hoppas att folk snart börjar se allvaret i vart vi är på väg. Det är en hård kamp och jag är den sista att ge upp!
 
Alla människor är lika mycket värda, oavsett vad.
 
 
Jag ber om ursäkt att det blev så himla långt det här inlägget men jag, som sagt, behövde få ur mig det här, för jag fattar inte vad som händer med världen, jag fattar inte var vi är på väg. Ni som faktiskt läst igenom hela inlägget - tack så mycket, det betyder massor för mig!
 
 
Ha det bäst!
 
/CH

Bra dag

Idag har varit en sån dag där alltid bara har varit så bra. Inget speciellt typ livsavgörande har hänt som t.ex. vinna på lotto eller så men det har bara varit en sån där bra dag.
 
Jag kunde inte somna igår/inatt. Jag gick och la mig i god tid men det bara gick inte att somna så jag tänkte att det här kommer ju bli en himla jobbig och trött dag. Men jag vaknade och kände mig inte mer trött än vanligt. Kände mig konstigt nog ovanligt pigg (visserligen hade jag ställt om klockan till en halvtimme senare, när jag vaknade).
 
Till frukost gjorde jag en tallrik gröt men jag brukar inte hålla mig så länge på det så tog två mörka brödskivor till det också. Både hann och orkade få i mig allt - bara det gjorde mig glad!
 
Jag valde att ta bussen, eftersom jag valde att sova en halvtimme längre och tar jag bussen kan jag vara hemma i ca 10-15 minuter längre. En klasskompis till mig sa förra veckan att en av de tre bussarna som går förbi mitt hus går direkt till universitetet och stannar precis utanför campusområdet (de gånger jag åkt buss till skolan innan har jag gått av i centrum och därifrån gått de ca fem minuterna från centrum upp till universitetet - i den lååånga backen) så jag hoppade på den och precis som hon lovat, den stannade supernära. Blev t.o.m. väldigt tidig, så det var skönt.
 
Väl inne i klassrummet märkte jag att en av mina favoritlärare från moment ett (vi har nu börjat på moment tre av den här kursen) var där. Han skulle tydligen bara vara med och presentera det här momentet, eftersom han är en av dem som kommer betygsätta våra grupparbeten vi ska börja med nu, men ändå det gjorde mig glad att se honom, han är så himla rolig och så grymt positiv hela tiden - jag älskar positiva människor! Den andra personen som var med och pratade hon var också väldigt trevlig och så lätt att lyssna på plus att hon hade humor, det gör det hela så mycket roligare. Henne ska vi tydligen ha som föreläsare en del framöver, så det blir kul, eftersom hon verkade bra.
 
Jag brukar vid halva föreläsningarna vara knökhungrig och behöva springa ut till kafeterian, på rasten, och köpa en drickyoghurt. Jag tycker inte riktigt om att göra det för det blir dyrt i längden (frukt i all ära men det är inte alltid man har det hemma + är smart nog att ta med det). Men till min stora glädje och förvåning höll jag mig på min frukost hela föreläsningen.

Efter föreläsningen (runt kl 12) samlades vi  gruppen för grupparbetet och pratade ihop oss lite om vad vi skulle välja för ämne. De flesta av oss hade inte tagit med någon lunch till skolan så vi hade ett kort möte och sen gick vi hem.
 
Jag prommenerade hem och det var så skönt, vädret var fint, det har varit ca 4 plusgrader idag så det var varmt och skönt, solen värmde och det var bara härligt. Det var skönt att gå också. Det gick inte så fort dock, eftersom jag vid det laget var så grymt hungrig men jag kände mig så glad ändå så det gjorde mig inte så mycket.
 
Det var lite skumt dock för det var lätt att gå på trotoaren men på gatorna var det snorhalt (tunt tunt lager med typ is(frost) så jag halkade till några gånger (och alla gånger gjorde jag ett skumt ljud - men det gör jag alltid ändå så ;) ) men ramlade aldrig.
 
När jag kom hem gjorde jag lunch - snacka om att det var gott att äta - klockan hade hunnit bli 13:30 och jag åt vid 7:30!
 
Efter att jag ätit visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på, eftersom jag inte hade något att plugga på än. Sensate 1-2 veckorna har varit plugg, varje liten ledig minut, så jag kände mig lite förvirrad. Vad gör man med en ledig eftermiddag?
 
Jag har inte så mycket mat eller pengar för den delen men bestämde mig för att promenera bort till Lidl (ca 2 minuter från mig) och handla lite frukt, möjlk och lite nödvändigheter. Och Lidl är nästan det som gjorde mig mest glad idag! Jag gick runt där inne rätt länge, eftersom jag inte hade bråttom till något. De har så knasiga saker där inne så det är kul att bara kolla runt. Hittade en jättemysig badrumsmatta (som jag vill ha som matta nedanför sängen) men hade inte råd med den, tyvärr. Men däremot hittade jag små post-itlappar (ni vet såna där små, som man sätter på sidor i böcker), precis den sorten jag har letat efter i hela Östersund typ men som inte har funnits. Jag har bara hittat andra men de är så himla smala så de är jobbiga att skriva på. Men nu har jag två sorter så nu kan jag använda de jag köpta idag att skriv på och de andra till typ mer bara markering av sidor typ - super! Jag hittade också solrosfrön och pumpakärnor som det var extrapris på (och sånt brukar kunna vara dyrt) så jag passade på att köpa det också. Det fanns inte så mycket frukt att välja på (eller som jag ville välja på iaf ;) ) så jag tog några bananer i alla fall. Såg att de fyllde på några minuter senare men tänkte att nu har jag ändå mina bananer.
 
Pumkakärnor och solrosfrön är bra att ha i müsli. Hemma i Stockholm brukade vi förut göra egen blandning jag och pappa och den var så god! Så jag ville göra en nu också, Så jag kollade efter müsli och hittade en enkilosförpackning för ca 12-13 kr, som verkade nyttig (jag är dålig på att förstå näringsgrejerna på paket) men den lät bra i alla fall, så jag köpte den.
 
Hur som helst; jag hittade massa billigt på Lidl så när jag skulle betala blev det billigt men jag hade ändå fått en hel del!
 
Nu på eftermiddagen har jag inte gjort så mycket. Jag har tagit det lugnt och bara njutit av att inte behöva plugga just nu. Jag hann göra en video jag har velat göra och kunde ta mig tid och sitta och redigera den länge och väl, så jag fick den som jag ville.
 
 
Det har bara varit en himla bra dag och jag har känt mig så himla glad hela dagen!
 
Förlåt att det blev så sjuuukt långt inlägg nu men se det som en kompensation för alla de gångerna jag inte har skrivit och ni har klagat ;)

Ha det så bra, nu ska jag snart gå och sova!
 
Oh juste, jag sprang på en gammal barndomsväns-syster (Marre - Mickes syster) på universitetet idag. Så det var också kul!
 
Nåja nu ska jag sluta skriva.
 
Ha det bäst!
 
 
/CH

Make up

 

 
 
Efter en grymt konstig dag med nervositet på morgonen och tenta sen på eftermiddagen med efterföljande lååång promenad hem blev jag väldigt rastlös så här på kvällen. Så lekte runt lite med mitt smink. Så typ, öh, så här blev det. Fick lust att dela med mig av det bara :P Tycks? ;)
 
 
 
Ha det bäst!
 
 
/CH

Jätteviktig (very important)

I sent this to my mothers e-mail but I just want to post it here too because my mum's awesome ^^
 
 
Anywho, tomorrow's my first "real" big exam (tenta in Swedish). Or well I've already done one, but that was like a multiple answer one, where you got a question and you had to choose answer 1, 2 or 3 and it was on the computer. The one tomorrow is like this five hour session thing where we have to write the answers, by hand. I'm not nervous now but I will be tomorrow.
 
I'm pretty well prepared. The things I know, I know pretty well but I know that I don't know everything, so that's a bit worrying. But all I can do is my best, so I'll do that and hope for the best :)
 
Oh well, now I'm off to study the last bit before I go to bed!
 
 
Wish me luck ;)
 
 
Ha det bäst!
 
 
/CH

Alla helgona

For my international friends: Here in Sweden we have a day called Alla helgona (Alla helgons dag = all saints day), where we usually go to the graves of people we know and light a little candle ting in a holder. Looks like this:
 
 
And maybe we light a candle for them when we get home.
 
Aparantly my family are going to the graveyard tonight with one of my aunts and then they are gaving a nice dinner with her. So since I am like 70 kilometers from home, I can't be there with them. Which kinda sucks, cause I couldn't be there last year either cause I lived in England at the time (which was great cause I got to whitness the English "celebration" of this day called Bonfire night - which is a completely different thing and it was so much fun!).
 
So since I'm very far away from the graveyard of people I used to know, I did what I could; I lit a candle, here in my apartment and spent a little time thinking of the people and former pets I miss:
 
 
 
 
I found a picture of my University, on my camera when uploading the candle-picture:
 
 
This is from one of my frst days here in Östersund, even before I had even started here, so around the end of August. Which expains why I took a picture of this building and not the one I'm in the most ;) This is like the... I want to say main building but I don't know if that's true. Well this is the A-building (that's its name) and it's where all the administrative work is done, I think. So in that sence, it's the main building. But the main building for students is more the building I spend most (all...) of my time in - the F/G building (it's in the same house, but I'm mostly in the G part of it). But anyhow, I thougt it might be fun knowing how the university looks (of well a part of it ;) ). Although now the grass isn't that green and nice and the streets are filled with fallen leaves and most of the time snow. Yeah...
 
Ha det bäst!
 
 
 
/CH

RSS 2.0