Yes! Nu är det sommaruppehåll! :D

 

Senaste dagarna har bestått av:

 

Vilket har känts ungefär:

 

 

MEN! Idag skrevs sista tentan - juridik för socialt arbete 2. Slog nytt skriva-tenta-tid-rekord! Fyra timmar och tio minuter tog det! Ganska irriterande att sitta så länge men är det en stor tenta så är det. Gick väl sådär, ganska osäker på om jag kommer klara den faktiskt, men det behöver jag inte oroa mig för förrän i januari - för jag är redan i London vid nästa omtentatillfälle ;)

 

Så iom den skrivna tentan är nu termin 4 slut för mig och jag har sommaruppehåll! Så hiiiimla skönt. Har dock inte fattat det än dock, för sommar-lyckan har inte riktigt slagit till än, men det kommer nog! ;)

 

Jag och tjejerna har planerat in massa massa kul nu de kommande veckorna. Vi ska bl.a stå på loppis nästa helg (asså om en dryg vecka), åka till Åre och antagligen stanna över natten någonstans där (hur sjutton jag ska ha råd med det är en annan femma men det löser sig på något sätt haha!) och sen ska vi även fira midsommar ihop dock med deras killar också ^^ Lite orolig att bli femte hjulet där då, som relativt nyblivien singel ;) Hehe nej då men det brukar gå jättebra när det är alla vi fem ^^

 

I helgen va pappa här. Vi var bland annat och bowlade, och på lördagen var vi ute och gick i mer eller mindre fem timmar. Vi räknade ihop streckan och det blev ungefär en mil allt som allt som vi va ute och gick. Ganska nice!

 

Träffar inte tjejerna förrän på onsdag och jag känner inte riktigt någon annan här uppe (eller jo min klass förståss men inte riktigt på en umgås-nivå) så vette sjutton vad jag ska hitta på ensam i sex dagar nu framöver. Hehe men det löser sig nog :D Någon som vill spontan-hälsa-på? ;D

 

 

Längtar så mycket till London nu! - Insåg förresten idag att det är 11 veckor kvar tills vi åker. Woho!

 

 

Ha det bäst!


/CH

Hej folk :)

 

Nu har det äntligen börjat hända saker och jag kommer bara närmare och närmare praktiken! Känns superskönt. Eller hända och hända, jag har äntligen fått tummen ur och tagit tag i de saker som började bli lite bråttom haha!

 

Jag gjorde igår färdigt den sista kompletterande uppgiften jag hade kvar från förra praktiken (i höstas) som jag va tvungen att göra pga att jag va på sjukhus när vi hade ett seminarium som jag då missade. I dag fick jag mejl om att den var godkänd. Jag gick även in på skolans hemsida (asså, där vi har eget inlogg osv) och kollade på listan för kurser och praktikkursen är nu goooodkänd! Woho! Bara sisådär ett halvår för sent. Hehehe, skyller på att jag har haft annat att göra ;) Vilket faktiskt lite är fallet för det har varit stora uppgifter och grejer som har fått mer prioritet för mig den här terminen. T.ex. B-uppsatsen. Men hur som helst så nu är jag officiellt klar med termin tre och snart är även den här terminen, termin 4, färdig. Vi är inne på sista kursen nu och det enda som står mellan mig och sommarupphåll är två grupparbeten, en möjlig omtenta (har inte fått svar än på om jag klarade tentan vi gjorde för... 2(?) veckor sen men den kändes iiiinte bra - typ hela klassen var förvirrad då vi inte kände igen det som stod på tentan från det vi var tillsagda att plugga på!) och sen en sista (ganska stor) tenta, på den här kursen. Sen ska det bli skönt med sommaruppehåll. Och under sommaren är jag antagligen i Stockholm hela tiden med undandag för några dagar, då jag ska hälsa på Martyna och Pontus i Småland, när de åker ner dit och hälsar på sin familj. Och vi åker iväg till London sista veckan i autugsti. Vet inte riktigt när men vi får tillträde till lägenheten den 23 augusti iaf.

 

Jisses det där blev ett långt och "babbligt" stycke. Det jag egentligen skulle gå vidare med att säga angående ett steg närmare praktiken är att jag även äntligen har ringt vaccinationsmojsen och idag har jag varit där och fått de första vaccinationerna. Egentligen finns det bara en vaccination vi måste ta för att få vara på praktik i England och det är den för hjärnhinneinflamation. Men eftersom vi ska jobba med hemlösa/hemlöshet ska vi vaccinera oss för fyra olika saker:

 

• Hepatit A och B
• Hjärnhinneinflamation
• TBC (den sa de att vi fick välja själva om vi vill ha, för det är ingen stor risk att få det men jag kände iaf att det är väl lika bra. Och som läkaren sa - då har jag ju också skydd för senare utifall att det skulle vara något jag stöter på senare i livet)

 

Så jag tror att de jag fick idag va Hepatit A och B och hjärnhinneinflamation. Däremot så ska ju hepatiten fyllas på, så jag ska dit igen om en månad.

 

Så det känns jättekul att vara lite närmare praktiken. Och det är väääldigt skönt att första praktiken är officiellt färdig.

 

 

Haha låter mer dramatiskt än vad det är. Jag var hos en kompis i lördags och hälsade på för att kolla eurovision. Och jag skulle följa med henne och hennes sambo ut när de rökte (för sällskap, jag röker inte själv :P ). Sen när vi skulle in igen höll jag handen mot dörrkarmen för att hålla balansen när jag skulle ta av mig skorna. Det jag inte tänkte på och vilket var sååå otroligt klumpigt från min sida, var att jag höll fingertopparna på den sida av dörrkarmen som är precis där det inte är någon plats kvar när man stänger (alltså inte den sidan där handtaget är). Så när hennes sambo stängde dörren kom mina fingrar i kläm mellan dörren och dörrkarmen. Det gick bra och inget hann brytas eller så. Det var mest bara väldigt obehagligt och jag blev rädd. Eller ja det gjorde ganska så väldigt ont och dunkade och hade sig. Gick och sköljde fingrarna i vatten men det blev någon slags obehagskänsla av det så jag blev snurrig och fick gå och lägga mig ner ett tag istället. Det var egentligen tre fingrar som kom i kläm men ringfingret tog största smällen. Den blev blå på fingertoppen och på typ mellandelen av fingret eller vad man ska säga (visar bild sen) :P

 

Rinde vårdguiden och de ville egentligen att jag skulle åka in men jag hade ingen lust att betala 300 kr för att få sitta och vänta i hundra år, bli klämd på fingret lite, möjligtvis röntgen för att sen få sagt att det inte är någon fara och att sen få åka hem. Den missen har jag gjort många gånger förut. Och sorry men min studentbudjet håller inte för onödiga akutbesök :P Hur som helst. Hen jag pratade med sa iaf att om det blev minsta lilla ändring till det värre måste jag lova att åka in, när jag sa att jag är glad om jag slipper åka. Belv också tillsagd att jag skulle hålla handen högt, så gör det inte lika ont/dunkar inte lika mycket. Så det gjorde jag under kvällen och försökte även sova med handen i högläge - vilket inte var det lättaste :P

 

Så jag har haft ont i handen (framförallt ringringret) nu i några dagar. Idag är typ första dagen jag egentligen riktigt kan skriva på datorn (är inte så jättebehagligt när det är det fingret jag använder men det går bra). Men det börjar bli bättre och gör inte lika ont längre. Däremot tappade jag känseln i typ högra halvan av fingret och den är fortfarande borta nästan lika mycket. Möjligtvis att den börjar komma tillbaka lite smått. Ganska skum känsla att inte känna. Aja hur som helst. Kanske inte så himla spännande egentligen hahah :P

 

Men så här såg det ut typ 1-2 dagar efteråt iaf:

 

Det var supersvårt att få en bra bild som visade bra hur det egentligen såg ut (dessutom glömde jag helt bort att ta kort på nageln - men den sidan ser faktiskt ganska bra ut, lite mörkare och lite blodstänkmojs under nageln bara). Men ja, ni ser ju där det är mest blått/lila på ringfingret. Det är också blått undertill (sett som på bilden) fast det syns inte så bra här. Men typ den delen som är mot det röda på filten och runt på huden som är närmast nageln. Det var typ de värsta ställena och det som tog största smällen. Sen är de också lite blått på "mellandelen" :P Syns ganska dåligt här dock. Men men, ja som sagt, det kanske inte är så spännande ändå hehe.

 

Nåja nu ska jag väl gå och göra något annat. Städa eller så. Känns som att jag alltid skriver om att jag ska städa :P

 

 

Ha det bäst!

 

 

/CH

Ja jag va fjantig och gjorde en print screen från facebook ;)

 

Yey nu är vi äntligen officiella ^^ Yey på oss eller nått :D

 

 

Ha det bäst!

 

 

/CH

Baaaaaaaaaaaaaaaaah! Nu är uppsatsen inskickad!!!! Så himla skönt!

 

Så nu blir det lunch och börja på uppgift nr två... -.-''

 

I morgon kommer CSN, då får jag äntligen äta något nytt, mer än falafel och veganfärs två dagar i rad, yey! ^^

 

Ha det bäst!

 

 

/CH

Igår var jag, Martyna och Pontus (Martynas sambo) hemma hos Jessica och Joakim (Jessicas sambo ;) ) och kollade melodifestivalen. Eller nja... bara vi tre tjejer kollade. Grabbarna va inte lika intresserade ;)

 

Det roliga är att typ det största jublet kom inte för låtarna utan i början när programledaren sa rätt. Han sa funktionsnedsatt och inte funktionshindrad. Socionomstudenter rakt igenom alla tre haha ;D Vi har under de här åren fått inpräntat i oss "rätt" benämning av olika ord. Och det heter i det här fallet funktinsnedsatt, inte funktionshindrad. En person är funktionsnedsatt och kan stöta på hinder i samhället vilket då blir ett funktionshinder men personen är alltså inte ett hinder i sig. Person - funktionsnedsatt. Hinder i samhället - funktionshinder. Ett exempel på ett funktionshinder kan vara en trotoarkant för någon som sitter i rullstol. Det kan hindra personen att komma upp därav hinder :)

 

Så är det ;) Och folk blir tokiga på mig när jag rättar dem. Men rätt ska vara rätt :) Att säga handikappad är inte PK (politiskt korrekt) längre haha :P

 

Hur som helst: det va en kul kväll :)

 

 

 

Nu väntar det två-tre veckor av gaaalet slit på universitetet. Tre uppgifter som ska in vecka 13 och alla är mellan fem och tio sidor. Yeeeeey! Men men. Jag har en liten morot ändå, för när de tre uppgifterna är inne får jag finbesök från Stockholm <3

 

Ne nu måste jag fortsätta med det jag höll på med: städnig av lägenhet. Oh the joy ;) Not! Haha men det måste göras. Nackdel med att bo ensam: gör man det inte själv blir det liksom inte gjort :P

 

 

Ha det bäst!

 

 

 

/CH

Hej folk!

 

Sitter och ska plugga och har precis gjort en kanna te. Sitter och dricker ur en av de två Doctor Who-muggarna jag köpte i England när jag och Emma va i London i höstas för 50årsjubileumet av Doctor Who. Valde att öppna ett av te:erna jag köpte på Harrods. Köpte citron, earl grey och en Afternoon tea tror jag den hette. Den sista va en helchansning, för jag ville testa något nytt. Så nu nyss när jag tog min första klunk så typ bara skriker det BRIGHTON i hela huvudet på mig. Fick känslan av att sitta i sofffan hemma hos min värdfamilj och dricka te med Linn (min värdmamma) och när vi åt frukost tillsammans. Så jag undrar om det inte är det teet jag ofta fick där. Glad blev jag iaf! :D

 

Just nu sitter jag och försöker skriva klart uppgiften inför seminariet senare i eftermiddag. Skulle gå in på google för att söka på ett ord för att förstå uppigften bättre och då ser jag det här:

 

Jag är dålig på att uppdatera har jag fått höra ;) Det är inte det att det inte händer saker men jag glömmer helt enkelt av att skriva om det haha :P

 

Och hur intressant är det att veta att jag spenderade lördagskvällen med mina underbara vänner med varsin drink och kollade melodifestivalen? Det kanske är jätteintressant, vad vet jag?

 

Kul hade vi iaf. Riktigt himla jätteroligt. Det är fantastiskt vilka underbara tjejer de är asså, Jessica och Martyna. De blir ju min familj här uppe. Är det något så går vi till varandra och vi hjälper alltid varandra. Det slår mig gång på gång hur underbara de är och hur glad jag är att ha träffat dem.

 

Folk undrar ibland hur det fungerar att vi är tre st, om det blir bråk och så. Jag har alltid tyckt att det är skumt att det inte skulle fungera att vara tre stycken. Och när jag kollar på min vänskapskrets så är det väldigt ofta i triosar (heter det så?)  jag umgås. Jag, Martyna och Jessica här uppe, jag,  Lisa och Rebecca från gymnasiet och självklart Jag, Lollo och Molle - starkare trio finns det inte <3

 

Är man tre blir man heller nästan aldrig ensam. Även om någon är sjuk så är man ändå två st. Och är man tre så får man tre olika synvinklar på saker i t.ex. en diskussion osv. Det blir mer blandning på något sätt.

 

Blev inte ett inlägg med så mycket uppdatering om mitt liv kanske. Men ett inlägg iaf ;)

 

Kan slänga in en rätt ny bild på mig, som faktiskt är från i lördags med tjejerna:

 

Mitt hår är inte mörklila/brunt, det bara blev så på bilden av någon skum anledning. Det är fortfarande rött ^^ Ja, på den långa sidan iaf ;)

 

Det va väldigt kul att få sitta och noga sminka upp sig igen. Det va väääldigt länge sen jag gjorde det. Satt i en halvtimme, för att få ögonskuggan perfekt (vilken irriterande inte synns här då bilden är uppifrån och glasögonen är bitvis ivägen). Men det va iaf en smokey eye-sminkning med snygg över gång från ljusblått längst in och mörkt längst ut. Jag va himla nöjd ;) Sen dansade och fjantade vi oss så jag svettades bort en del haha men det hör till, antar jag :P

 

 

Nu måste jag fortsätta plugga. Vi har ett seminarium den här veckan också, så måste läsa och skriva vidare.

 

 

 

Ha det bäst!

 

 

 

/CH

Just nu är jag en död sill. Typ dödaste sillen av de döda sillarna. Alla fem uppgifterna är inskickade. JISSES vilken galen vecka med plugg det har varit!

 

Sitter just nu hemma hos Jessica och vi alla tre (jag, Jessica och Martyna) har precis skickat in alla uppgifterna och vi sitter och pustar ut och bara är helt döda.

 

 

Om några timmar kommer mamma och pappa med mina sista grejer. Så blir att sitta här ett tag till och umgås och sen hem och diska, städa lite och fixa det sista.

 

Kommer däcka på en gång så fort jag lägger mig ikväll.

 

 

I och med inlämnade uppgifter har jag blivit klar med termin tre (mer eller mindre). På måndag blir vi termin FYROR! :D Yeeeeeey! Fattar ärligt inte att vi redan är fyror!

 

 

Ungefär så här känner jag mig just nu:

 

Ungefär lika sliten och trött som jag ser ut, yes ;)

 

Ha det bäst!

 

 

 

/CH

Hej folk!

 

Nu är jag i Östersund :) Eller ja, jag kom hit igår ^^ Och vilken himla resa det va!

 

Satte mig på tåget från Stockholm kl 8 och skulle vara framme 13:42. Jag kom fram 17:40 haha! Bara så där fyra timmar för sent ;)

 

Det som hände va att efter typ drygt halva tiden (i Bollnäs) så stod vi still ett längre tag och helt plötsligt säger de i högtalarna "Vi har lite problem. Vi har fått en ispropp i loket. Vi jobbar för fullt att få bort det". Det gick kanske 20 minuter och sen hördes de "Vi får tyvärr inte bort det här så vi har beställt ersättningsbussar". Men jättebra tänkte jag... då tar det jättelång tid extra. Och hade ingen riktig lust att släpa mina två halvsmå väskor, ryggsäck och den stora resväskan så längt. Det gick kanske en halvtimme (och då hade det hunnit bli rätt kallt på tåget!) och de sa "Bussarna är på väg, den första kommer om ca en timme!. Nåja efter typ två timmar kom den frösta bussen, som tack och lov var den som skulle till Östersund, så jag fick hoppa på den första bussen och sen var det bara att sitta. Haha, asså det va ju ingen fara egentligen, kändes bara så segt att det skulle ta sjukt mycket längre tid. Plus att jag åkte ju ensam så då blir det så trist när det tar tid. Det var rätt mysig att åka buss egentligen. Jag satte på min favoritljudbok jag har i min ipod (My sisters keeper - jag har lyssnat på den säkert 5 gånger från början till slut och oändligt många gånger från typ mitt i till slutet) och den körde på och jag hann nääääästan lyssna klart på den igen (började från mitten redan på tåget ;) ). När klockan var ungefär tjugo i sex (eller ja, 17:40) va vi framme och finste Martyna och hennes sambo (som har körkort!) va där och mötte mig och gav mig skjuts hem och sen åkte dem även med mig till Willys och handlade så jag fick maten hemkörd och inte behövde släpa på den. Fina människor <3

 

Sen var det bara att packa upp maten, slänga ner lite sovkläder och annat som behövs och sen slänga oss iväg (jag och Martyna, inte hennes sambo, han fick inte va med ;) ) till Jessica för en väldigt efterlängtad tjejkväll med massa gott att äta, dricka och massa, massa, massa prat om allt som hänt under det halvåret då vi inte träffats (de har träffats för de stannade båda här uppe). Blir ju massa att berätta om när man inte träffas på länge :P Praktik och annat som hänt :)

 

Nu är jag hemma i min lägenhet sen någon timme. Handlade lite i centrum på vägen hem från Jessica som jag kom på att jag glömde igår. Och nu försöker jag få igång lägenheten så den ska fungera som den ska ;) Haha med andra ord; hänga upp handdukar, städa toaletten, bädda, sätta i soppåse osv osv. Himla spännande ;)

 

Juste jag har för övrigt klippt mig, för er som inte sett mig på riktigt än:

 

 

 

 

Det är fantastiskt hur allt annat är så mycket roligare än att plugga just nu :P Det är inte ens en svår uppgift, den är bara så sjukt tråkig!

 

Och har tre till efteråt som också ska vara färdiga på söndag så jag har inte tid att inte bli färdig ikväll >.<

 

Nåja, måste fortsätta nu :P

 

 

Ha det bäst!

 

 

 

/CH

Skrev ungefär samma inlägg som det om möbius, i min möbiusblogg (fast på engelska :P) och länkade den på facebook, så att folk skulle läsa min historia. Och jisses! På en dag hade jag 50 besökare (har som max typ två, för jag skriver typ aldrigi den!) och dagen efter typ 22 :P

 

 

Idag, den 15 december, är jag äen av Moebius Syndrome Awareness heroes. Vilket typ egentligen bara betyder att på den typ internationella Möbusgruppen så är det lite extra fokus på mig idag ;) De gör så varje år att de har en till två st som är Awareness Heroes varrje dag från november fram till Moebius Syndrome Awareness day den 24 januari. Jag antar att det är för att vi alla med möbius ska kunna se varandra och typ en "du är inte ensam"grej :) Och dessutom lära känna varandra. För i den gruppen är vi folk runt hela världen. Och det är lite kul när det är min dag för jag får alltid rätt mycket uppmärksamhet eftersom jag är lite halvkändis inom möbiusvärlden ;) Hahaha man måste få skyta lite ;)

 

Men jag tänkte att typ "dagen till ära" så skulle jag dela med mig av min historia. Eller ja, den som va min historia fram till ungefär två år sen, dvs ett år efter min operation. Jag skrev den här som ett projekt i skolan, i England. Vi skulle skriva en kortare uppsats på typ en sida. Ja.. heh, den blev lite längre ändå och då har jag bara tagit med de alldra viktigaste delarna, var tvungen att ta ut grymt mycket detaljer osv. Någon dag ska jag skriva den längre.

 

Den finns redan på bloggen typ två år tillbaka, men jag lägger upp den igen iaf:

 

 

The Smile Surgery

 

Once upon a time there was a mother giving birth to her child. The doctor told her and the father that it was a girl. As any other parents, they were extremely happy and loved their child very much. They named her Caroline.

 

Time went on and  Caroline’s parents waited with excitement for their daughter’s first smile. But it never came.

 

They took her to the doctor and when she was around one year old, she was diagnosed with a very rare condition called Mobius Syndrome.

 

In Caroline’s case it was very mild and she would not be affected by it much. Although she had a double-sided facial paralysis and would therefore never be able to move her eyebrows, nose and never smile.

 

As Caroline grew up, she became more and more aware of her condition. She asked her parents about it and when she was eight, she realised she would not be able to smile unless she had the so called “Smile Surgery”.

 

I remember exactly where I was when I realised this and exactly how I felt. Being only eight years old and realising something like that is devastating.

 

In school we used to ask each other what we would wish for if we were given three wishes to come true and one of mine was always to be able to smile.

 

I was so ashamed of not being able to smile. As soon as I laughed, I placed my hand in front of my mouth, so that no one could see it.

 

One day, in my very early teenage-years, I was searching the internet and came across a website that said “The Swedish Mobius Syndrome Association”. I showed it to my family and a short while later we had become members of the association.

 

When we went to the annual gathering, for the first time, I was so excited to meet others like me, because I had never done so before.

 

There was a lecturer there, talking about the smile surgery and I started believing it was actually possible.

 

On the annual gathering the following year my parents and I were talking to a parent of another child with Mobius Syndrome, who had had the smile surgery done. It turned out that she and I had the same doctor as children and that through her, she had been able to get a letter of referral to a surgeon who performed the surgery.

 

I knew it would be a several year long process, to get the surgery, with paperwork being handled very slowly and all but I did not care, I wanted that surgery. I asked my father to contact the doctor we had been talking about.

 

I got an appointment with her, after several months. We talked a bit about why I wanted the surgery done, how it would improve my life, how it had been growing up with Mobius Syndrome and so on. She told me she would give me a letter of referral to a surgeon.

 

I was back to waiting and after having waited for nearly six months, my father called my doctor again and it turned out she had forgot to send the papers to the surgeon. Another few months went by and I got a letter that said that I had an appointment with the surgeon Birgit Stark.

 

When the day of my appointment arrived I was very anxious to find out if I would get the surgery or not. After talking to her I realised that I would get it, because she had been talking about the surgery, how they would to it and things like that.

 

I met with my surgeon several times the following months and one day she told me that she would contact a French surgeon, who was a specialist in this kind of surgery. Contacting him took yet another couple of months.

 

And then finally a sunny day in May 2010, I received one of the best letters I ever have received. I opened it and it said that on the 11^th of October I would have my surgery. To even try to describe how extremely happy I was at that moment is impossible.

 

I had my girlfriend at the time, next to me and I just grabbed her and started jumping with joy and then I jumped around the house for a while. I could not believe I had a time and date for my surgery. In just five months, my dream would come through.

 

Time passed and all of a sudden it was the day before my surgery. It was time to go to the hospital. The surgery would be very early in the morning, so they wanted me to come in the night before to get prepared; draw the markings and such on my head and face.

 

Once there I got some food and later I met the French surgeon, who had flown to Sweden just for me.

 

After just a few hours of sleep it was time to wake up, take a shower with a special kind of soap and get dressed. When I had done so, I was taken up to the recovery room to wait for someone to come and get me. I was given a pair of very long socks and after putting them on I was lead into the operating room.

 

It was a very strange feeling, walking into a room where you know your life will be changed dramatically. I lied down on the surgery table and then put a warm blanket over me. They gave me a shot, containing what I can only assume was the thing that would make me fall asleep because I remember them asking me if I was feeling sleepy, and I did. I felt a bit drowsy and I know I was thinking something similar to “I’m going to fall asleep soon”.

 

The next thing I remember is waking up, after what seemed to be only a minute but was in fact six hours later, being in pain and feeling very nauseated. The nurse gave me some medicine to ease the pain and a few minutes later my parents stepped into the room. They were shocked when they saw me. I was very swollen in my entire face and I had a bandage around my head which was as big as a football.

 

I had to stay at the hospital for a few days and then I was told to stay home for a few weeks.

 

It is today just a little bit over a year ago, since my surgery and my life has changed and especially improved very much. I have grown a lot the past year and with that I have learned a lot about myself.

 

Going through pain, nausea and so on – it was all worth it, without a doubt.

 

Even though not being able to properly smile yet, without it looking weird, I am so happy I did it. Just the fact that I am now able move my cheeks, is more than I could ever dream of. This is really a dream come true.

 

Lite bilder från före och efter operationen:

 

Fått den del klagomål på att jag inte skriver tillräckligt ofta. Förstår inte va ni menar ;)

 

Vet ju inte vad jag ska skriva om bara. Asså det är ju inte så att det inte händer saker eller att jag inte tänker på bloggen. Men det blir liksom bara inte av. T.ex. att vi va i London skulle jag ju kunna skriva om men liksom det va mest bara shopping xP Shopping och supernörda Doctor Who :P Kan väl kanske lägga upp lite bilder sen iofs om ni vill ^^

 

Har ju skadat benet också, (knäskålarna en tredje gång nu... den här gången vänster, alltså inte samma som i våras vilket gör att det högra som var mitt svaga ben nu är det "starka"... heh...) men det är väl inte heller så spännande? Haha jag vet inte ^^

 

Vad händer annars då...? Jo!  Idag va sista praktikdagen. Eleverna var jättesöta. Vi var med på en lektion med klass 5 och min handledare säger till dem "Idag är det Carolines sista dag, så passa på att säga hej då tilll henne nu". Och helt plötsligt säger typ hela klassen, som i kör, "Hej då Caroline". Blev nästan lite tårögd. De satt och gjorde julkort så under lektionen kommer två st fram och ger mig kort och en kram och säger hej då. Efteråt kom en tredje elev fram och gav mig en kram och sa "Vi kommer sakna dig". Underbara elever <3 Någon timme senare kom en av dem in till vårt kontor (kuratorsrummet) och sa hej då ^^

 

Kan bjussa på en bild på mig från paktiken:

 

 

 

Japp, sen några dagar tillbaka är vi officiella, jag och Alex. Är så lycklig att få kalla henne min <3

 

Jag avskyr att det är typ 44 mil mellan oss och att sjbiljetter är svindyra (även som studentpriser) men men, det är bra att göra det bästa av situationen. VIll man så kan man liksom ^^

 

 

Sista veckan på praktiken är avklarad till 50%. Det känns jätteskumt, 15 veckor har bara flugit förbi.

 

På tal om praktik så måste jag springa iväg nu!

 

 

Ha det bäst!

 

 

/CH

Japp jag lever! Är bara sämst på att uppdatera. Tänker ofta på bloggen men är inte så ofta vid en dator numera. Är mest inne på internet via mobilen alternativt min platta och vida dem kan man inte uppdatera bloggen.

 

 

 

Ha det bäst!

 

 

/CH

Hej folk!

 

Jag satt och kollade igenom bilder på min mobil och hittade en jag tog på mig själv, första dagen på praktiken, vilket var en vecka efter att jag börjat på viktväktarna. Hittade också en bild jag tog på mig själv i onsdags. Och man ser faktiskt att det är skillnad i min vikt. Det är så himla kul!

 

Dessutom har jag nu gått ner mina första 5% och jag är totalt - 6,1 kg nu! Woho! Det känns så himla bra och jag är så fantastiskt glad. Sex kilo är ändå en hel del :D Hoppas på att hinna med - 10 kg till mitten av januari, då jag åker upp till Östersund igen. Vore kul om det verkligen synns och så jag kan överraska Jessica och Martyna med bur jag ser ut ^^

 

 

 

 Nu är inte det här världens bästa biler eftersom jag har en stor fluffig tröja på förebilden (vänster) och uppknäppt tjocktröja på den från i onsdags. Men ändå, man ser ädnå. Kolla bara ansiktet, är mer rund i den första ^^

 

Jag är glad hur som helst ^^

 

 

Ha det bäst!

 

 

/CH

 

Hej folk

 

Inser att jag inte skrivit på typ tre miljoner år. Förlåt för det. Har inte varit inne på datorn så mycket på senaste tiden så skyller på det ;)

 

Jag har ju köpt en surfplatta nu så blir mest in på internet via den och den är inget man skriver blogginlägg på.

 

 

Men ska bättra mig!

 

 

Nu är jag supertrött så ska sova.

 

God natt!

 

 

Ha det bäst!

 

/CH

Hej folk!

 

Just nu städar/rensar jag mitt rum för fullt för på söndag blir det loppiiiis! Jag och (förhoppningsvis) Molle ska åka till Roslagsstoppet på deras, för säsongen, sista loppis och sälja saker. Jag har lyckats rensa ur en hel del saker så några kronor borde jag väl kunna tjäna in ;D

 

 

Så alla folk kom till Roslagsstoppet på söndag kl... 11 tror jag att det började, så kramas vi lite eller nåt :P

 

 

 

 

Ha det bäst!

 

 

 

/CH

Japp japp. Jag är så trött på att fredagen den 13 skulle vara en otursdag. Mamma är för sjutton född på en fredag den 13 och hon är allt annat än otur. Hon är en av de bästa och finaste människorna jag vet!

 

OCH dessutom det som är "släng dig i väggen"-delen är att jag har haft en superbra dag. Det var bara varit rakt igenom bra och det har varit en sån där dag då man bara känner sig så nöjd och content (finns inget ord på svenska som bekriver det lika bra :P ).

 

Det har varit kul på praktiken och den bästa dagen hittills. Blev kallad fröken av de små barnen haha :P