Jag har ju berättat om våra skills-lektioner? Hur som helst, idag hade jag poetry som lektion och förra veckans lektion introducerade min lärare oss för en poet som skrev mycket under första värdskriget för han ville verkligen visa hur hemskt det var och att det inte alls var som propagandan försökte visa "Kriga för det land" och typ att man dog ärorikt osv.

I början av dagens lektion sa Sue, som läraren heter, att hon nog hade introducerat honom på fel sätt. Så hon tog med oss ut och vi gick i ca fem minuter till ett ställe nära skolan och hon visade oss en War-Memorial.

Portslade (den lilla delen av Brighton som jag bor i) har sen första värdskriget vuxit väldigt mycket. Men under första värdskriget var det bara den delen som nu kallas Old Village - som jag för övrigt bor i. Och War-Memorial:en var för dem i Portslade.



Jag börjar förstå mer och mer just how cruel och hemskt första värdskriget var. Den stora plattan (till vänster) är för alla dem som nog i första värdskriget och den lilla (till höger) är för dem som dog i andra värdskriget.

Som ni antagligen vet så slutade ju kriget den 11 November kl 11 så därför har de varje år i England War Memorial Day den 11 November och kl 11 den dagen har de en två minuter lång tyst-minut(er). Jag vet inte varför det är två minuter - jag antar att det är en för varje värdskrig. Jag tror inte jag skrev om det då men den 11 November hade vi kl 11 två tysta minuter i skolan. De har alltså det här i hela landet.

Hur som helst de röda kransarna ni ser på bilden är kransar de lägger ut på War-Memorial-plaser varje år för att minnas de stupade i krigen.

Första värdskriget var ju hemskt och de hade ju trenches (diken på svenska?) de krigade i så när kriget var slut var stora delar av massa fält helt förstörda och inget växte på länge men efter ett tag kom det liv tillbaka dit och det första som växte upp var valmoblomman (Poppy på engelska) och därför har de blivit lite av en symbol och varje år, när 11 November börjar närma sig se man folk gå runt med Poppies i sina kavajer och liknande. De går att köpa i de flesta affärerna, precis som med t.ex. rosa bandet-pins. Jag ville köpa en men ändå gången jag såg en sån i en affär täntke jag att jag skulle köpa den senare så det blev inget.

Hur som helst - jag kom ni på fel sak nu. Det jag skulle säga var att valmoblomman blev en symbol och de har små pins/nålar som de då kallar Poppies som man kan köpa varje år och de gör stora kransar av dem och lägger på War Memorials.

Så när vi kom till den här War Memorialen så såg vi massa kransar (de på bilden) men även små kors som folk hade gjort med en Poppy i mitten och så stod det namn och år på dem av folk som stupat i första och andra värdskriget.

Eftersom Sverige var neutralt i krigen så har vi ju typ inte så mycket sånt här så att som svensk kolla på hur folk har skrivit sina fäders, bröders osv namn på små kors, se stora Memorial-saker med massa massa namn på av folk som stupat och tänka att de faktiskt har bott här och de åkte iväg och kom aldrig tillbaka... det var väldigt... jag vet inte. Överväldigande. Mastigt. Nästan läskigt - fast inte på ett läskigt sätt. Mer... jag vet inte. Men när jag stod där och kollade på Memoralen och min lärare läste upp några av namnen och man insåg att det var i vissa fall tre personer med samma efternamn (dvs att det var tre pers i en familj som dog!). Det var hemskt. I vissa fall var det säkert en mamma/hustru som blev helt ensam för att hela hennes familj studade i kriget.

Och som jag skrev i början, det här var namnen på de som bodde i bara lilla Porslade. I första värdskriget dog 10 miljoner män. I Sverige är vi 9 miljoner människor. Mer än hela Sverige dog! Och om ni går upp till bilden igen ser ni vilken skillnad det är på antalet döda i första (vänster) respektiva andra värdskriget (höger).

Den generationens kvinnor var de fösta kvinnorna som behövde make their own living, för det fanns inte tillräckligt med män för alla. Kvinnorna var tvugna att gå ut och käna egna pengar för att ta hand om sina familjer. Förstår ni hur brutalt det är - när så många män har dött att det blir jättemånga kvinnor "över". Jisses.

Jag ska erkänna att när jag började skriva det här inlägget blev jag lite känslosamt påverkad. Jag blev inte ledsen eller så men det kändes i mig. Jag blev verkligen påverkad av det här idag. Jag har länge vetat att första värdskriget var hemskt och att massa massa människor dog. Men att de det så här rakt upp och ner. Som sagt, i Sverige har vi inte memorials på samma sätt, för Sverige deltog inte i krigen, så jag har inte riktigt insett det på samma sätt tror jag.

Jag hade tänkt att lägga in lite roliga bilder jag hittade på min mobil nu när laddade över den här bilden (för jag tog bilden med mobilen eftersom jag glömde kameran i klassrummet medan vi gick ut) men jag känner att det här är ett så pass allvarkligt inlägg och på något sätt utav respekt av de som stupat vill jag hålla det så. Det här inlägget får bli för dem. Bilderna får bli en annan dag

När vi kom tillbaka till klassrummet läste vi några dikter från första värdskriget och min lärare pratade lite om hur männen hade roterat på slagfältet - några låg vid the front line i ca tre veckor och sen roterade dem med andra män så de kunde få vila och när de kom till det lugnare stället för att vila var de så trötta och slitana så att de marcherade i stort sett sovandes. Och hon berättade hur deras stövlar var så trasiga så de gick barfota med sina såriga och blodtäckta fötter. Usch, jag skulle kunne babbla om det här hur länge som helst men jag antar att ni vet en hel del om hur fruktansvärt det var och hur folk förlorade det ena och det andra (jag har hört hemska berättelser om bortruttnande fötter osv osv) så jag tänker inte prata om det.

Så jag tänker bara säga att jag är väldigt tacksam att min lärare tog med mig dit idag och att jag har större förståelse om vad som hände under första värdskriget och jag... jag vet inte.

Mamma, jag vill visa dig platsen på bilden när du kommer hit om drygt en vecka. Det är rätt coolt att se. Plus att går man ca 50 meter bakåt (alltså bakåt sett på bilden - dvs åt det hållet min rygg pekar när jag tar bilden) så är det en otrolig utsikt över ungefär där jag bor.


Ha det bäst!


/CH