Har sakta men säkert börjat förstå att jag ska hem snart. Jag ska faktiskt lämna Brighton. Det är så konstigt. Det här är min vardag, mitt liv nu. Och att säga att jag ska hem igen. Det är så konstigt. Det här har varit mitt hem de sensate månaderna. Jag kommer hem till mig "familj" varje dag, äter middag, pratar med dem, sover, vaknar upp och äter frukost med min "mamma" osv osv osv. Det är svårt att beskriva känslan men... jag vet inte. Det är som att hem i Sverige är som i ett paralellt universum eller något.

Jag fick ett sms från en kompis i Sverige idag om att de tydigen har tagit bort food courten i Vällingby (vilket by the way är såååååååååååååå dumt! VARFÖR?!!!!) och det tog mig på något sätt tillbaka till "verkligheten", till mitt liv i Sverige. Så klart jag tänker på Vällingby Centrum, Nälsta osv osv och då ser jag ju hur det ser ut i huvudet men när jag fick ett sms om det så.. ja jag vet inte. Det kändes så skumt bara.

Jag saknar er alla i Sverige och det ska väl på ett sätt bli skönt att komma hem och det ska bli helt underbart att träffa alla igen! Men samtidigt så har jag lärt känna Brighton nu, jag kan det här stället. Jag älskar människorna. Min värdmamma är helt underbar och jag kommer sakna henne som en gaaaalning!

Så ja, det ska bli kul att komma hem igen och det är helt fantastiskt att om bara tre veckor har jag mamma här! Men det betyder också att jag faktiskt ska... hem. Fast... hem?

Förlåt, jag vet att jag har tjatat om allt jag kommer sakna och allt sånt i de senaste inläggen men jag har som sagt verkligen börjat förstå det nu och det är bara 3 veckor kvar av kursen. 3,5 till jag är i Sveige igen. Och det är för mig rätt sorgligt.

Men till något roligare: Min värdmamma har hjälpt mig att färga håret. Så nu har jag samma hårfärg i hela håret. Mahogony Brown (red? rödbrun hur som helst) hette färgen tydligen. Håret är fortfarande blött och därför mörkare på bilden men:



Ignorera skumma märken i ansiktet och över halsen och grejer, det dum färg från håret :P

Ha det bäst!


/CH