Igår var jag inne i Brighton med Olessia och vi kollade på Breaking Dawn. Den var väldigt bra faktiskt. Den bästa Twilightfilmen hittills.

Jag var också inne för att kolla om jag kunde hitta ett USB-ljudkort för mitt ljudkort i datorn krånglar som attan. När jag pratar på skype hör jag de jag pratar med superbra men de hör inte mig. Bara typ vart annat ord. Det har blivit så dåligt att jag måste skriva, som svar när de/den jag pratar med pratar. Men tror ni jag hittade någon affär som har saker till datorer? Neej! Det finns typ tre miljoner mobilaffärer. Seriöst, ibland känns det som att varannan affär är mobilaffär.

Men vi hittade en affär som jag först trodde var datorgrej. De hade några datorer men inte det jag letade efter. Däremot sa människan jag pratade med där inne att det fanns två äffärer i centrum och förklarade lite snabbt var de var. Jag hittade den ena men de hade inte det jag sökte. Den andra skulle ligga på London Road. Men hallå, om jag knappt kan gatorna i Stockholm som jag bott i hela livet, hur ska jag då kunna de i Brighton? :P Så vi åkte hem istället.

När jag kom hem frågade jag min värdmamma om hon visste någon bra affär för det jag behövde. Hon visste en PC World heter den. Men tydligen går det ingen buss dit. Så hon sa att hon skulle fråga min värdpappa om han kunde köra mig. Ironiskt nog kom han hem precis då, så hon frågade och han sa ja. Asså, de är så bäst i den här familjen!

Så idag körde han mig dit. Det såg ut som vilket typ elgiganten, media markt osv osv som helst. Jag kände mig verkligen som hemma i Sverige, för jag är ändå relativt ofta på såna affärer hemma i Sverige. Det var så skumt. Jag fick verkligen en "hemmakänsla" och så slog det mig att jag skulle prata engelska med säljarna. Det blev så skumt i mitt huvud. Lite som en krock mellan Sverige och England, fast det egentligen var England hela tiden.

Vi frågade efter ett USBljudkort och de pekade in i en gång. Vi gick ner i gången och letade och letade. Hitttade inget som ens liknade ett USB. Så vi frågade en annan människa som visade oss var de var. Och det visade sig att vi hade gått för långt. Jag hittade det jag skulle ha, tog en och gick mot kassan. När det var min tur gick jag fram och människan i kassan skannade min kartong och sa 39,99 please. Min reaktion i huvudet var "ÖÖÖÖÖÖÖH??? Va? 400 kr?", för på lappen där de stod stod det 24.99. Så jag sa "39?". Min värdpappa reagerade också och sa till så han och människan i kassan gick och kollade där de stått.

Samtidigt som de gjorde det började jag känna mig väääääldigt snurrig och tänkte "Svimma inte, svimma inte, svimma inte".

De kom tillbaka och det visade sig att det var två olika sorter, den ena lite billigare. Självklart stod ju den dyrare längst fram. Min värdpappa hade ställt tillbaka den dyrare, som vi råkade ta först, och tagit med sig billigare tillbaka till kassan. 24,99 sa hon och jag betalade och vi gick därifrån. Så fort vi kom ut i luften mådde jag mycket bättre. Det var nog pga värmen inne i affären.

Men jisses, smart men väldigt fult knep att ställa den dyrare längre fram. Plus att jag inte såg någon prislapp för den andra, på hyllan. Men skitsamma vilket land jag är i, jag kommer kaxa emot/ifrågasätta orättvisor i priser ändå. Haha, jag är ädnå min mammas dotter ju ;)

Så nu får vi hoppas att ljudet fungerar bättre. Mamma och pappa ska logga in snart, så får vi testa.



Så ser kartongen ut.


Ha det bäst!

/CH